MCP-direktivet gällande medelstora förbränningsanläggningar

MCP-direktivet (Medium Combustion Plant Directive) är ett EU-direktiv som syftar till att minska miljöpåverkan från medelstora förbränningsanläggningar, gällande förordning är SFS 2018:471. Medelstora förbränningsanläggningar regleras huvudsakligen av definitionerna för ”medelstor förbränningsanläggning” och ”anläggningseffekt”. En anläggning med en installerad effekt på 1 MW eller mer, men högst 50 MW, klassificeras som en medelstor, förordningen gäller både nya och befintliga anläggningar. Anläggningar delas in efter aktuell panneffekt och för nya anläggningar med gemensam skorsten ska effekterna summeras om tekniska och ekonomiska förutsättningar finns att kunna leda rökgaser till en gemensam skorsten. Reservkraft i serverhallar är ett växande exempel på sådana anläggningar.

Undantag från förordningen gäller vissa förbränningsanläggningar och verksamheter enligt 15 §. Kontroll och registrering av medelstora förbränningsanläggningar är en skyldighet enligt 21 § i FMF, och även information om driftstid måste lämnas till tillsynsmyndigheten. Mätning av svaveldioxid, kväveoxider, kolmonoxid samt stofthalt ska ske inom 4 månader från registrering av en förbränningsanläggning enligt 45 § i FMF.

Begränsningsvärden för utsläpp till luft måste uppfyllas, särskilt för nya anläggningar. Undantag finns för diverse anläggningar med begränsad drifttid. Kontroll av utsläpp, inklusive kolmonoxid, är verksamhetsutövarens ansvar och måste säkerställas genom kvalitetssäkrade mätmetoder och till fastslagen frekvens enligt 43 § i FMF.

Sammanfattningsvis krävs bedömningar i flera led för att säkerställa överensstämmelse med regler och begränsningsvärden för medelstora förbränningsanläggningar.

För ytterligare information kontakta Peter, så kan vi stötta med optimeringar och justeringar för att möta begränsningsvärdena.